För några dagar sen hittade jag av en slump denna underbara blogg. Varning till er moraltanter så ni inte får en chock när ni klickar er in där. Man kan hitta helt nakna icke pixlade bilder där, så bara ni vet - ni som liksom aldrig sett en naken kropp. För mig är nakenhet vackert, inte en tabu så det är helt lugnt.  

Iaf killen som äger bloggen (jaa ni läste rätt, det är en kille) skriver om kroppsidealet och hyllar naturliga kroppar. Numera är det ju fint att vara jätte smal, ha silicon bröst, perfekt näsa - jaa allt som man hatar ska opereras och fixas. Alla som har hängpattar, kurviga kroppar, lår som går ihop och magen som putar ut har tydligen inte normala kroppar.  

Vad hände med det naturliga, att man ska älska sig själv som man är? Hur hamnade vi här egentligen? Det hetaste ämne i bloggvärlden förutom bråket mellan Natacha, Classe och Dani så är det faktiskt det här med att mammor vill operera brösten efter att ha fött barn. Helt ärligt så hade jag faktiskt dessa tankar - en gång i tiden hade jag asvackra bröst (bra att jag ändå ha lite naknabilder på mig då, så jag kan se vilken underbar kropp jag haft den dagen jag är 90 år och allt hud hänger) men numera är de en aning hängiga då jag fött och ammat hon som betyder allt för mig.  

Men jag älskar ändå mina bröst även nu och jag vill inte längre lägga mig under kniven, vilket budskap skulle jag sända till mitt vackra barn - att man inte duger som man är? Att man inte är fin om man inte har fasta bröst? Nej jag vill att hon ska älska sig själv som hon är. Shiit vad långt detta inlägg blev ahhaha, men kika in på den där bloggen vet ja.